Slutsats

 

För mig känns det nu uppenbart att konst bara bros på en sak. 

 

Läser man sin historia mellan raderna upptäcker man något mer än bara makt hit och makt dit, krig, förtryck, revolutioner osv.

Ändock är just makt ett nyckelord.

För att i överhuvudtaget få svar på någonting här i livet måste man erkänna en, jobbig sak. Allt handlar i slutändan om makt.

 

Om vi blickar tillbaka på det vi nyss läst och sammanfattar det i denna frågan, det viktigaste, vad finner vi då?

 

Egypten: Faroer är de som beställer konst och de är det som avbildas, naturligtvis. Dessa är män och deras socialaställning samt maktställning är knappst otydlig i konsten. Män skapar, män och utklädda kvinnor avbildas.

 

Antiken och Romarriket: Män skapar, män avbildas. Kvinnor är underutvecklade män. Kejsaren bemstämmer.

 

Medeltiden: All makt åt kyrkan. De bestämmer allt vad gäller kultur och dessutom vad som uttalas.

 

Renässansen: Endast rika, bildade människor har råd med konstnärlig utbildning. Dessutom måste man hänga med de högre klasserna för att komma någonstans och de beblandas inte med fattiglappar.

 

Barocken: Enväldet vet bäst och bestämmer därmed allt. Staten och kyrkan censurerar

 

Upplysninen: Staten censurerar som aldrig förr.

 

Romantiken: Konstnären geniförklaras, men har hen full makt över sitt skapande? Vem skapar? De lägre klasserna?

 

Realismen: Alla emot konstnären, alla som har röst, dvs: rika män med makt. Refusering av ''icke-konst''.

 

Modernismen: Kluvet. Alla tycker plötsligt olika! Det kommer starka röster från olika håll. Vem har rätt?

 

1945-idag: Vem bestämmer? Vad är konst? Det är överallt, eller? Var är kungen??

 

En slutsats kan vi i alla fall dra redan här. Frågan uppstod inte under antiken, inte under medeltiden, inte renässansen och inte heller långt efter det.

Då bestämde någon vad som var konst. Den någon är både konstnären, alltså den som hade möjlighet att bli konstnär samt beställaren, makten eller den som bara hade mycket pengar (vilket i sig också är makt).

Så har det fortsatt, från farao till kejsare, till kyrka, till adel, till kung, till stat osv....

 

Men allteftersom har ju makten i samhället fördelats. Samhällena har blivit mer demokratiska och plötsligt har alla något att säga till om. Jättebra, men vilken av alla tusen/miljoner/miljarder röster ska vi lyssna på? Eller tycker alla likadant?   Skriver alla direkt under på att något är konst?

Nej, såklart inte. Här måste vi tänka logiskt. Bryta ner det i delar.

Säg medeltiden. Där hade kyrkan den absolut starkaste rösten. Kyrkans ord var lag, också vad gällde konsten.        Ingen annan hade något att yttra sig om, i alla fall inte om det inte var något kyrkan kunde skriva under på, alltså redan sagt. Det fanns alltså en röst. En som skulle representera alla.

 

Samhället utvecklas och staten kommer in. En liten röst åt staten.

 

Kyrkan och enväldet ropar från antingen samma eller olika sidor. Två röster.

 

Konstnärens syn kommer in i bilden. Tre rösten.

 

Betraktaren dras in. Fyra. De blir fler. Fem. De blir kvinnor. Sex. De blir borgare och bönder sju, åtta, nio, tio, elva... En miljon. Två, tre, fyra, fem...

 

Lite röst åt alla. Det är omöjligt för alla dem att komma överens.

 

Men anta att det vore en dragkamp. Tio på ena sidan och femton på andra. Är alla lika starka så är sannolikheten högst att den sidan med femton personer vinner och de andra dras över.

Det skulle ju också kunna vara så att den sidan med tio personer råkar vara tio bodybuilders och den med femton klena personer som aldrig tränat i hela sitt liv.

Då är nog sannolikheten högst att den sidan med tio personer vinner.

 

Starkast vinner, majoriteten. Majoriteten med betoning på major, stor.

 

Det är enkelt. Hänger det en tavla eller liknande någonstans och någon lyckas övertala dig att det är konst så köper du det. Lyckas du därefter överala någon annan detsamma och denne köper det så är ni tre.

 

Det är alltså så det funkar. Majoriteten bestämmer vad som är konst.

 

Men vad kommer de att bestämma då? 

Ja, vad har man kommit fram till under historien? Under medeltiden bestämde kyrkan att ikoner var konst. Hediskt var inte konst. Så har det ju alltid sett ut.

 

Så antagligen skulle denna majoritet välja något som gynnar dem/passar och motsvarar deras ideal.

 

Konst är alltså inte hugget i sten, tyvärr bildhuggare (skämt åsido). Ty den förändras alltid med maktens ord, majoritetens. 

 

Nästa fråga blir väl då, vem/vilka är majoritet idag?

-Omöjligt att svara på, beror på falll till fall, men det skulle kunna visa sig i väldigt omfattande undersökningar.

 

Eran efter krigen kom ju att ändra kulturen en hel del. Ungdomar blev nya kulturbärare och nog är det väl något man kan uppleva än idag? Unga är mer socialtaktiva än någonsin. Man engagerar sig politiskt, delar in sig i subkulturer, demonstrerar, skapar och höjer sina röster.

Kanske har just de unga en stark röst idag. Kanske kanske är de majoritet. Men inget är hugget i sten.

 

Om min slutsats fortfarande inte gått fram, kan jag bjuda på ett väldigt enkelt och konkret exempel.

 

En stol är något man sitter på och har tillkommit av praktiska skäl. Den kallas för stol och är därför också en stol.

Ska man vara väldigt långdraget lagd, kan man säga att det är fyra ben utav det och det materialet, en rygg av det andra materialet och en sits av det tredje eller detsamma.

Men det orkar vi inte med. Därför ger vi allting namn. Namn för nya eller redan etablerade saker som hamnar under en viss kategori beroende på sitt syfte/utseende/funktion osv.

Den där man sitter på blir en stol.

Opponera att någon nu kommer och vänder saker upp och ner. Denne säger att stolen är ett bord. Jobbigt läge.

Denne drar det ena efter det andra argumentet om varför detta föremål är ett bord och ingen stol.

Plötsligt köper någon det.

Och så någon till.

Och ännu fler.

Tillslut kallar alla den f.d stolen för bord.

Klart att det har blivit ett bord.

 

Samma sak gäller allt, inräknat konsten. Är majoriteten överens om att något är konst (så att det i mannamun börjar kallas och anses som konst) så blir det ju det.

 

Så, om jag skulle skriva en ny definition av konst i Nordstedts Ordbok eller i någon annan, vad skulle jag skriva då?

 

Jag skulle nog skriva,

 

Konst; oberoende förenderligt ting som utefter majoritetens estetiska/någonting annat alternativt smak blir/är en del av kulturen.

 

Heureka.

 

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.